15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.
16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.
Jag vill använda exemplet med Hagamannen och utifrån det exemplet föra ett resonemang kring ovanstående reglers betydelse och ge en bättre förståelse till varför jag valt dessa regler.
Under 2006 rapporterades det mycket om den man som medierna kallade för Hagamannen. Mannen var misstänkt för flera överfall och råa våldtäkter på åtta kvinnor i Umeå. Överfallen och våldtäkterna skedde mellan 1998 till 2005. Tidningen Expressen valde att publicera namn, ålder och bild på Hagamannen och hans familj. Publiceringen av Hagamannens och dennes familjs personliga uppgifter ledde till att dessa gjorde en anmälan till Pressombudsmannen (PO). Anledningen till anmälan var att de drabbade ansåg att Expressen åsidosatte den personliga integriteten genom att publicera bilder och namn på dem.
PO och PON gjorde olika bedömningar av situationen. Från PO: s håll gjorde man bedömningen att Expressen borde klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed gentemot de drabbade. PON ansåg å andra sidan att Expressen inte brutit mot god publicistisk sed. PON skriver att:
Nämnden finner i detta särskilda fall att det utomordentligt stora allmänintresse som gällde för publiceringen uppväger publicitetsskadan för mannen.
PON förklarar sedan att det därför inte finns något skäl för att klandra Expressen. PON ansåg däremot att Expressen publicering av mannens familj brutit mot gällande god publicistisk sed.
Expressen försvarade sitt agerande av publiceringen och menade att rapporteringen skedde på ett korrekt och sakligt sätt. Tidningen förklarade att rapporteringen var fri från spekulationer och att man bara ville ge allmänheten fakta. Expressen försvarade också publiceringen genom att betona att personen i fråga vid publiceringstillfället inte var dömd av domstol.
När det gäller god pressetik så anser jag att tidningarna inte bör publicera bild och namn på till exempel brottsmisstänkta personer som i fallet med Hagamannen. Vad har allmänheten för nytta av att namn och bild publiceras på brottsmisstänkta under pågående process? Jag anser att publicering av namn och bild endast bör ske i undantagsfall. Undantagsfall kan till exempel vara om misstänkta personer har gått under jorden och hotar rikets och allmänhetens säkerhet, och att publiceringen i så fall kan gagna säkerheten genom att underlätta för polisen att få tag på de misstänkta personerna. Medierna kanske kan hjälpa till med efterlysning av de brottsmisstänkta. Jag kan inte heller förstå Expressens publicering av Hagamannens familjemedlemmar. Familjen och bekanta ska väl inte behöva lida för andras brott genom att man publicerar uppgifter på dem. Självklart ska brottslingar sona sina brott men pressen ska inte agera domare och förvärra saken genom publicering av känsliga uppgifter. Vidare anser jag att medierna bör vara försiktiga med publicering av brottsmisstänktas uppgifter så att detta inte påverkar en kommande rättegång. Det är först när en rättegång inleds som uppgifter kan publiceras eftersom offentliga handlingar då blir tillgängliga för allmänheten. Det kan ju till och med vara så att den brottsmisstänkte förklaras oskyldig av domstolen, men att olika tidningar innan dess hunnit döma den misstänkte. Jag har också svårt att förstå Expressens resonemang om att publiceringen av Hagamannens uppgifter berodde på det stora allmänintresset. För mig framstår publiceringen endast som ett sätt att sälja fler lösnummer.
