Blogguppgift E: The Elements of Journalism

"The Elements of journalism", skriven av de inflytelserika journalisterna och författarna Bill Kovach & Tom Rosentiel är en mycket spännande bok, som fick mig att tänka en hel del om vad journalistiken egentligen handlar om. I början kändes boken väldigt tung, men efter några kapitel lossnade det hela och jag var oerhört fascinerad av den. Boken innehåller mycket fakta, men ger en otrolig bra bild av hur journalistiken egentligen ska vara. Författarna ställer bland annat frågan:

What is journalism for? For the Poles and others in the emerging democracies of
Eastern Europe, the question was answered with action. Journalism was for
building community. Journalism was for citizenship. Journalism was for
democracy.

Journalistiken med nära koppling till demokratin som ovanstående citat visar, hade jag inte reflekterat speciellt mycket över. Författarna skriver också om att när demokratin i ett land attackeras genom till exempelvis en despot, så drabbas ofta media först. I diktaturer eller halvdiktaturer kontrolleras media av de styrande. Jag tänker på Kina som snart ska vara värdland för de Olympiska spelen. Kina är ett klassiskt exempel, där press och tryckfrihet trycks ner. Jag tänker också på Burma där omvärlden några veckor efter cyklonen som dödat tiotusentals människor, inte vet speciellt mycket om omfattningen av katastrofen på grund av att bland annat press och tryckfrihet inte existerar i detta land.

Kovachs och Rosentiels resonemang har otroliga likheter med exempelvis de resonemang som Nick Davies framför i sin bok ”Flat Earth News”. Exempel på en sådan likhet är vikten för journalister att hålla sig till sanningen. En annan likhet med Davies resonemang är att journalister idag är förpassade till andrahands material. Kovach och Rosentiel skriver:

Facts have become a commodity, easily acquired, repackaged, and repurposed.

Jag fick en tankeställare när författarna skrev om vikten för journalister att veta vem de skriver för. Journalister har sin främsta lojalitet mot medborgarna och inte mot sina chefer, skriver författarna. Det var mycket intressant att följa författarnas resonemang när de även skrev om att förstå att det handlar om ett slags förbund mellan journalister och medborgarna. När man sänder exempelvis nyheter via tv, så ska vanliga medborgare kunna lita på att det som rapporteras stämmer med verkligheten. Lojaliteten måste vara mellan journalister och medborgarna, även om det skulle vara på bekostnad av medieägarnas intressen. Med andra ord kommer journalisters uppdrag ytterst från medborgarna och inte från medieföretagen.

Jag fick också en tankeställare när författarna också betonade att inte bara journalister ska vara lojala mot medborgarna, utan även ägarna och helst hela medieföretaget. Författarna skriver att:

Rather than cloister the newsroom from the rest of the organization, journalism
works best when both sides are committed to the profession´s values, not one
side to business and the other to public service. History suggests that this
works only when the owner of the company believes deeply in these core
journalistic values.

Jag tyckte att det var mycket bra skrivet när författarna säger att:

In the end, the discipline of verification is what separates journalism from
entertainment, propaganda, fiction, or art.

Egentligen är det ju rätt så självklara saker som Kovach och Rosentiel tar upp, om verifikationens disciplin (sannstyrkningens disciplin) i ovanstående citat. Alla nyheter borde verifieras innan de publiceras.

Författarna tar upp flera punkter som man kan säga hotar att journalisters verkliga uppdrag utförs. Journalister ska exempelvis inte lägga till något extra i en nyhet för att dramatisera det hela ännu mer. Journalister ska inte heller vilseleda folk genom ändra på detaljer i en nyhet eller ändra på citat, det vill säga ändra innehållet (gäller ej exempelvis grammatiska fel). En annan punkt som författarna tar upp är journalisters källor och det kan vara allt ifrån bluffkällor till att journalister misstolkar sina källor.

David

Blogguppgift D: Journalistik i kris?

Jag blev chockad när jag lyssnade på den brittiske journalisten Nick Davies berätta om journalistiken och sin bok "Flat Earth News" där han beskriver hur sjuk journalistiken har blivit. Chockad blev jag också när forskaren Gunnar Nygren berättade om journalistiken idag. Det är tragiskt att den journalistiska logiken nästan förstörts av den kommersiella logiken som tagits över av mediebolagen. Det är inget fel att mediebolag vill gå med vinst, det har ju varit så ända från början, men när kommersialismen styr helt och hållet, då är det en tragik för allmänheten som får ta del av selekterade och vinstfokuserade nyheter.


Jag var väl medveten om att journalister arbetar under press, men inte att det var så allvarligt som det beskrivs i radioprogrammen. Det var mycket intressant att höra Nick Davies berätta om det han skrev i sin bok "Flat Earth News" att journalister producerar 3 gånger mer material än för 20 år sedan, samt att journalister idag inte lämnar redaktionerna för att hitta nyheter, samt att journalister genom tidspress och deadlines har berövats sin tid, något som är en grundsten i journalistiken. Utan tid fungerar inte journalistiken som den ska och journalister kan inte producera mycket egna nyheter. Journalister är idag förpassade till andrahands material (ovanstående redovisade exempel är det som Davies kallar för "Flat Earth News"). Det är inget fel med andrahands material (något slags återvinningsmaterial som Nick Davies kallar det) så länge detta inte tar överhanden. Dock är det djupt tragiskt att nästan allt nyhetsmaterial kommer från nyhets- och pr-byråer samt att journalister inte har så mycket eget att komma med. Det mest katastrofala, anser jag, är att journalister i stora tidningar inte har tid att kolla fakta samt att 80 procent av allt nyhetsmaterial kommer helt eller delvis från nyhetsbyråer och pr-byråer enligt Davies. Hur är det möjligt att, som Davies har upptäckt i sin forskning, endast 12 procent av faktan i över 1000 artiklar i stora tidningar hade kontrollerats ordentligt. Varför görs ingenting åt detta, nu när forskningen har visat hur det förhåller sig med journalistiken? Hur kan det komma sig att endast 12 procent av de över 1000 artiklarna i de stora tidningarna byggde på eget jobb och egen journalistik som Davies påstår?


Davies berättar också i radioprogrammet om den tid när Bill Clinton var president, att flera artiklar spreds runt om i världen i olika medier om hans liv som inte stämde med verkligheten, samt att detta var ett tydligt exempel på "Flat Earth news ". Det allra tydligaste exemplet på "Flat Earth news" var de falska nyheterna om milleniumbuggen (där världens datorer skulle krascha vid sekelskiftet) som spreds över hela världen, dessa nyheter stämde inte alls med verkligheten egentligen. Jag håller med Nick Davies och Gunnar Nygren om att det är mycket dåligt ställt med medierna. Detta sänker tyvärr mitt förtroende för medierna. Det är bedrövligt att militärer och underrätelsetjänster samt regering vill påverka medierna, det är ju verkligen propaganda och manipulation på högsta nivå. Journalister har till och med försetts med falsk information och blivit lurade enligt Davies. Davies berättar i radioprogrammet att han har fått hård kritik från stora tidningar men många journalister har stöttat honom och vill göra någonting åt det hela. Jag hoppas att Davies inte ger upp för trycket utan att fortsätter att avslöja mer om mediernas desinformation. Davies säger att hans lösningar är önsketänkande, men han tror ändå att vissa saker skulle kunna genomföras. Han har ett förslag; Innehållsdeklarera medierna precis som livsmedel så att konsumenterna vet vad de köper! En sorts mediegranskande tidning skulle kunna granska medierna varje halvår exempelvis, för att se hur stor procent av artiklarna som var inkorrekta och visa procenttalen på omslagssidan. Davies ger förslag på hur lagar skulle kunna tvinga tidningar att ha procenttalet på deras första sida. Nyhetssändningar som börjar med att redovisa procenten av alla falska artiklar skulle också kunna användas för att sätta press på medierna.


Jag anser att politiker bör ta till sig det som Nick Davies och Gunnar Nygren har kommit fram till i sin forskning angående journalistiken. Nu när det finns forskning kring hur illa ställt det är bland medier i världen borde politikerna ta sig i kragen och göra någonting åt detta och inte bara prata en massa. Det är ju mycket allvarligt att journalister sprider falsk information och inte kontrollerar fakta. Lagar borde stiftas som går till botten med det här problemet. Davies lösning, om att exempelvis innehållsdeklarera medierna precis som livsmedel, så att konsumenterna vet vad de köper, låter som ett rimligt förslag och inte omöjligt att genomföra. Det är egentligen bara för politikerna att sätta igång och genomföra förslaget och sluta prata om utredningar hit och dit. Förstår inte politiker till höger och vänster att väljarna vill ha handling istället för en massa prat? Om en person är allvarligt sjuk då sätts åtgärder igång snabbt från sjukvårdens sida för att bota denne. På samma sätt borde det vara med politiker och journalistiken.


Gunnar Nygren påstår att journalisternas självständighet samt deras möjlighet att styra över deras arbete minskar. Han påstår också att innhållet i arbetet har förskjutis från traditionella journlistiska kärndelar, där man tog reda på saker ting och sedan berättade nyheterna, till att fler och fler journalister ompacketerar gammalt andrahands material. Det är ju mycket märkligt och jag blir beklämd av att även SVT och Sveriges Radio sysslar med ompacketering av gammalt material och stuvar om det för att effektivisera produktionen, samt att endast en mindre del av arbetet handlar om att ta reda på vad det egentligen är som händer i världen. Nygren säger att siffrorna från forskningen är entydiga, journalister går inte ut för att ta reda på saker och ting utan de sitter nästan fastklistrade vid sina datorer. Jag håller med Nygren när han säger att det tidigare har funntis en balans mellan kommersialiseringen och vanligt journalistiskt arbete samt att det inte är något fel med att mediebolagen vill gå med vinst. Problemet uppstår när de ekonomiska drivkrafterna blir viktigast och det publicistiska arbetet tunnas ut. Många journalister som Gunnar Nygren har pratat med, berättar att nyheter som ger mycket interaktivitet eller mycket läsarreaktioner prioriteras framför andra nyheter. Nygren säger att man bör tala om journalistikens gränser, exempelvis etik och integritet, detta är något som jag fullständigt håller med om. Självklart bör det verkligen betonas vad en journalist får göra och inte göra. Jag håller också med Nygren om att de gamla idealen bör återupplivas och att journalister bör sätta oss läsare i centrum, inte för att tidningar exempelvis ska sälja fler lösnummer, utan för att ge oss läsare korrekta nyheter och alltid kontrollera fakta och sluta undanhålla sanningen även om den kan vara obehaglig ibland.


David