Blogguppgift C: Journalistik som tar plats

Lasermannen är en mycket spännande bok skriven av Gellert Tamas. Boken skildrar John Ausonius, Lasermannen, en gärningsman som beväpnad med ett lasergevär sköt totalt 11 personer vid 10 olika attentat. Ausonius lyckades skjuta en person till döds och skottskada tio andra. Lasermannen hatade invandrare och satte Stockholm i skräck under några månader kring årskiftet 1991-1992.

Lasermannen verkade i en tid när Sverige genomgick den värsta ekonomiska krisen på decennier och när en militant rasistisk rörelse växte fram i Sverige. En tid av invandrarhat och en tid när flyktingförläggningar attackerades med brandbomber. Lasermannens attacker gav upphov till Sveriges största polisjakt sedan Palme mördades.

Journalisten och författaren Gellert Tamas har skrivit boken i reportageform och har gjort en omfattande efterforskning som inkluderar intervjuer med Ausonius. I boken får vi följa Ausonius uppväxt och hur han mobbas för sin svarta hårfärg som leder till hans kamp för att bli accepterad som svensk. Vi får följa ett hat mot invandrare i Ausonius som växer och som slutar med attentaten.

Tamas har verkligen lyckats med att beskriva Ausonius liv samt tidsandan som rådde under 90-talets början. Det är som att läsa en spännande historiebok. Tamas har skrivit så bra att man verkligen lever sig in i de olika händelserna som utspelar sig i boken. Tamas beskriver Lasermannen som ett samhällets offer, som ett resultat av den främlingsfientliga samhällsanda som rådde i Sverige.

Även om författaren presenterar sin bok som ett reportage, lite lätt dramatiserat, så är en stor del av boken baserad på fakta. Jag anser att Tamas har tagit sig stor frihet när det gäller skrivsättet men inte när det gäller faktadelen, precis som det ska vara med "New journalism". Detta gör att man ännu mer fattar tycke för boken. Tamas skriver också på ett sätt som inger trovärdighet, och jag som läsare upplevde att Tamas var som närvarande när händelserna ägde rum.

Boken är ingen kriminalroman utan ett samtidsdokument över en epok i Sverige, där Lasermannen var en del av det. Boken belyser verkligen främlingsfientligheten som rådde i Sverige under 1990 talet. Det kändes speciellt att skriva en recension av boken, eftersom Lasermannen inte är en vanlig bok utan snarare ett samtidsdokument.

Jag anser att det går att ha samma krav på sanning i det här bokreportaget som andra reportage. Sen är det självklart att när man intervjuar personer vars berättelser går långt bakåt i tiden, finns det stor risk att de intervjuade glömmer saker och ting.

Precis som i andra reportage av stilen "New journalism" börjar i stort sett bokreportaget om Lasermannen inuti Ausonius huvud, där man får lära känna honom och bland annat ta del av hans uppväxt och hur han blev som han blev. Tamas får, trots att han inte var närvarande när Lasermannen exempelvis utförde första dådet, veta hur Ausonius tänkte och kände genom att intervjua gärningsmannen som bland annat sade:

Det är svårt att beskriva vad jag kände inför trycket på avtryckaren. Jag kände en enorm motvilja, alla mina instinkter och känslor sa: gör det inte. Det var jobbigt...men jag hade bestämt mig.

Tamas har på ett mycket imponerande sätt lyckats kombinera det bästa från två världar nämligen journalistikens faktagranskande och litteraturens inlevelseförmåga, i det som kallas för "New journalism". Tamas har också verkligen lyckats att med det skrivna ordet säga mer än kanske en tv-bild. Det brukar sägas att ”en bild säger mer än tusen ord”, men i bokreportaget om Lasermannen anser jag att det är tvärtom.