Blogguppgift D: Journalistik i kris?

Jag blev chockad när jag lyssnade på den brittiske journalisten Nick Davies berätta om journalistiken och sin bok "Flat Earth News" där han beskriver hur sjuk journalistiken har blivit. Chockad blev jag också när forskaren Gunnar Nygren berättade om journalistiken idag. Det är tragiskt att den journalistiska logiken nästan förstörts av den kommersiella logiken som tagits över av mediebolagen. Det är inget fel att mediebolag vill gå med vinst, det har ju varit så ända från början, men när kommersialismen styr helt och hållet, då är det en tragik för allmänheten som får ta del av selekterade och vinstfokuserade nyheter.


Jag var väl medveten om att journalister arbetar under press, men inte att det var så allvarligt som det beskrivs i radioprogrammen. Det var mycket intressant att höra Nick Davies berätta om det han skrev i sin bok "Flat Earth News" att journalister producerar 3 gånger mer material än för 20 år sedan, samt att journalister idag inte lämnar redaktionerna för att hitta nyheter, samt att journalister genom tidspress och deadlines har berövats sin tid, något som är en grundsten i journalistiken. Utan tid fungerar inte journalistiken som den ska och journalister kan inte producera mycket egna nyheter. Journalister är idag förpassade till andrahands material (ovanstående redovisade exempel är det som Davies kallar för "Flat Earth News"). Det är inget fel med andrahands material (något slags återvinningsmaterial som Nick Davies kallar det) så länge detta inte tar överhanden. Dock är det djupt tragiskt att nästan allt nyhetsmaterial kommer från nyhets- och pr-byråer samt att journalister inte har så mycket eget att komma med. Det mest katastrofala, anser jag, är att journalister i stora tidningar inte har tid att kolla fakta samt att 80 procent av allt nyhetsmaterial kommer helt eller delvis från nyhetsbyråer och pr-byråer enligt Davies. Hur är det möjligt att, som Davies har upptäckt i sin forskning, endast 12 procent av faktan i över 1000 artiklar i stora tidningar hade kontrollerats ordentligt. Varför görs ingenting åt detta, nu när forskningen har visat hur det förhåller sig med journalistiken? Hur kan det komma sig att endast 12 procent av de över 1000 artiklarna i de stora tidningarna byggde på eget jobb och egen journalistik som Davies påstår?


Davies berättar också i radioprogrammet om den tid när Bill Clinton var president, att flera artiklar spreds runt om i världen i olika medier om hans liv som inte stämde med verkligheten, samt att detta var ett tydligt exempel på "Flat Earth news ". Det allra tydligaste exemplet på "Flat Earth news" var de falska nyheterna om milleniumbuggen (där världens datorer skulle krascha vid sekelskiftet) som spreds över hela världen, dessa nyheter stämde inte alls med verkligheten egentligen. Jag håller med Nick Davies och Gunnar Nygren om att det är mycket dåligt ställt med medierna. Detta sänker tyvärr mitt förtroende för medierna. Det är bedrövligt att militärer och underrätelsetjänster samt regering vill påverka medierna, det är ju verkligen propaganda och manipulation på högsta nivå. Journalister har till och med försetts med falsk information och blivit lurade enligt Davies. Davies berättar i radioprogrammet att han har fått hård kritik från stora tidningar men många journalister har stöttat honom och vill göra någonting åt det hela. Jag hoppas att Davies inte ger upp för trycket utan att fortsätter att avslöja mer om mediernas desinformation. Davies säger att hans lösningar är önsketänkande, men han tror ändå att vissa saker skulle kunna genomföras. Han har ett förslag; Innehållsdeklarera medierna precis som livsmedel så att konsumenterna vet vad de köper! En sorts mediegranskande tidning skulle kunna granska medierna varje halvår exempelvis, för att se hur stor procent av artiklarna som var inkorrekta och visa procenttalen på omslagssidan. Davies ger förslag på hur lagar skulle kunna tvinga tidningar att ha procenttalet på deras första sida. Nyhetssändningar som börjar med att redovisa procenten av alla falska artiklar skulle också kunna användas för att sätta press på medierna.


Jag anser att politiker bör ta till sig det som Nick Davies och Gunnar Nygren har kommit fram till i sin forskning angående journalistiken. Nu när det finns forskning kring hur illa ställt det är bland medier i världen borde politikerna ta sig i kragen och göra någonting åt detta och inte bara prata en massa. Det är ju mycket allvarligt att journalister sprider falsk information och inte kontrollerar fakta. Lagar borde stiftas som går till botten med det här problemet. Davies lösning, om att exempelvis innehållsdeklarera medierna precis som livsmedel, så att konsumenterna vet vad de köper, låter som ett rimligt förslag och inte omöjligt att genomföra. Det är egentligen bara för politikerna att sätta igång och genomföra förslaget och sluta prata om utredningar hit och dit. Förstår inte politiker till höger och vänster att väljarna vill ha handling istället för en massa prat? Om en person är allvarligt sjuk då sätts åtgärder igång snabbt från sjukvårdens sida för att bota denne. På samma sätt borde det vara med politiker och journalistiken.


Gunnar Nygren påstår att journalisternas självständighet samt deras möjlighet att styra över deras arbete minskar. Han påstår också att innhållet i arbetet har förskjutis från traditionella journlistiska kärndelar, där man tog reda på saker ting och sedan berättade nyheterna, till att fler och fler journalister ompacketerar gammalt andrahands material. Det är ju mycket märkligt och jag blir beklämd av att även SVT och Sveriges Radio sysslar med ompacketering av gammalt material och stuvar om det för att effektivisera produktionen, samt att endast en mindre del av arbetet handlar om att ta reda på vad det egentligen är som händer i världen. Nygren säger att siffrorna från forskningen är entydiga, journalister går inte ut för att ta reda på saker och ting utan de sitter nästan fastklistrade vid sina datorer. Jag håller med Nygren när han säger att det tidigare har funntis en balans mellan kommersialiseringen och vanligt journalistiskt arbete samt att det inte är något fel med att mediebolagen vill gå med vinst. Problemet uppstår när de ekonomiska drivkrafterna blir viktigast och det publicistiska arbetet tunnas ut. Många journalister som Gunnar Nygren har pratat med, berättar att nyheter som ger mycket interaktivitet eller mycket läsarreaktioner prioriteras framför andra nyheter. Nygren säger att man bör tala om journalistikens gränser, exempelvis etik och integritet, detta är något som jag fullständigt håller med om. Självklart bör det verkligen betonas vad en journalist får göra och inte göra. Jag håller också med Nygren om att de gamla idealen bör återupplivas och att journalister bör sätta oss läsare i centrum, inte för att tidningar exempelvis ska sälja fler lösnummer, utan för att ge oss läsare korrekta nyheter och alltid kontrollera fakta och sluta undanhålla sanningen även om den kan vara obehaglig ibland.


David